tisdag 23 juni 2015

Bloggare blir jag aldrig. Men jag skall försöka att återge den underbara sommaren som vi har. Nog är det väl konstigt att vi är så beroende av detta med vädret. Vädret är i särklass det största samtalsämnet i historien, och ingenting kan vi göra åt det. Det måste ju ändå vara så att vi måste acceptera att vissa somrar är det bättre och vissa sämre. Jag kan garantera att har det varit mellan 25-30 grader varmt och en het gassande sol hela dagarna så hade vi gnällt lika mycket och klagat på den globala upp-värmningen och en snar förestående jordens undergång. Nej acceptera det som är och hoppas att nästa år blir en lagom sommar med lite mera sol än nu. Men vem vet, augusti kanske blir rekordvarm!
Läser på FB att många Leksandssupporters längtar tills serien börjar i slutet av september, så det finns dom som vill att sommaren skall gå fortare än den gör. Idag skulle jag klippa mig (trodde jag)
stod utanför frisörens dörr och väntade kl. 10.00 men det var låst. Ringde hem, och Lola sa att det var ju i morgon som håret skulle av! Man kan undra hur det är ställt med minnet ibland. Men alla säger ju att de är glömska så man är väl inget undantag.
Projekt förrådet går bra, Mattis och jag skall upp till Hedins och köpa skivor till taket idag, sedan skall dom upp, och golvet målas så det är snart klart. Har faktiskt en väldig energi just nu, och tycker det mesta är okey, kanske det beror på att det bär iväg till Grekland igen den 5 september. Längtar efter varma bad och god grekisk mat med tillbehör. Kramas i regnrusket, det kan bara bli bättre!
Tjing!

måndag 16 februari 2015

våren

Jaha, nu så är det snart vår säger dom. Jag som har " vuri mä" några år vet att det dröjer. Visserligen så är det ljusare och längre dagar, men vid dagens promenad känndes det inte som några vårvindar precis!
Efter förra veckans övernattning på lasarettet, så känns det lite konstigt att för första gången på 8 år att inte äta flimmermedicin.  Känns inte något ovanligt ännu, men förhoppningsvis så skall det bli bättre med tiden. Är lite skeptisk  själv , men det visar väl sig framöver. Doktorerna menade att jag nu hade fladder, och det hjälper inte flimmermedicinen mot tydligen. Vi avvaktar, och försöker att ta det lite lugnare, och gå in för att göra det som känns roligt. Jobbigast känns osäkerhetskänslan.
Vi har rådjursbesök nästan varje natt, ett rådjur är här och äter fågelfrön . Jag hoppas inte bara att det blir påkört på byn.
Rykten säger att Tysklindshuset planeras att bli seniorboende. Det blir för dyra hyror att bygga nytt, och att hyrorna i Tysklindshuset ligger lägre. Nära till Hjultorget, stationen, mm..Kanske ett bra alternativ om man ej orkar med att vara hemmansägare någon gång i framtiden.
I morgon blir det matlagningskurs, ska bli kul!
Glöm inte att kramas! Tjing!

tisdag 3 februari 2015

Nu var det länge  sedan jag bloggade. Det händer mycket, men jag hinner inte med att blogga. Jag installerade en TV till igår, så nu får jag se på sport på TV:n så mycket jag vill , så de så!
varsin tv, skilda sovrum, hur skall detta sluta. Makan fick dock remissvar från Snarkdoktorn i Avesta idag, visserligen är det väntetid men hoppas det löser sig snart.

Annars håller snövintern oss i ett järngrepp just nu.Det sista man gör innan man lägger sig, och det första man gör när man vaknar är att skotta snö!

Fick telefon från Johannes nyss: "farfar, Coop skall stänga och aldrig öppna nå mer", han hade blivit lessen när han fick höra detta. Det kanske beror på att leksaksutbudet var stort där. Tråkigt dock att de slår igen affärer i Stenhagen. Förra veckan klappade också Järnia igen där.

ikväll blir det 4mannabridge det brukar vara kul, sedan blir det bridge på torsdag, och optikern på fredag och årsmöte med bridge och mat på söndag. Mycket att göra.

På fredag begravs farbror Hans i Västerås. Han blev 88 år gammal. Hans var den siste av fem
Haglundsbröder. Begravningen sker i kretsen av de närmaste,  så jag kommer att tända  ljus på  farmor och farfars grav, blir nog också att tända ljus på de övriga brödernas gravar. Vi hade telefonkontakt var fjortonde dag ungefär, jag och Hans. Jag tyckte om honom, lättsam och glad, klagade aldrig.

Nu har jag skrivit av mig lite, och lovar att fortsätta blogga framöver, kanske även bifoga några foton ibland, håller på att lära mig.
Kramas i vintertid, garanterad värme!
Tjing!