hemkommen från ishockey-matchen så måste jag skriva av mig frustrationen av att beskådat denna
utskåpning mitt kära Leksand fick ikväll av Växjö. Men efter att jag besinnat mig så insåg jag att vi fick stryk av just nu Sveriges bästa lag. Hoppas innerligt att laget  inte deppar ihop, för än finns det hopp, vi är helt enkelt för bra för allsvenskan, och laget komponeradesför att ligga i topp i allsvenskan, men så helt oväntat gick vi ju upp i elitserien.

Nu har jag återigen haft flimmer i en vecka, och det ser inte ut att ge sig. Har gått med dygns-EKG i början av veckan men inte hört något från lasarettet ännu. Detta tar hårdare och hårdare på mitt psyke, och har svårt att förlika mig med kroniskt hjärtflimmer. Många har ju åkomman, men man står ju sig själv närmast.

Den här årstiden så gläder jag mig åt all härlig sport på TV, skid-vm stundar,skidskytte-vm pågår liksom alpina-vm.
det enda bekymret är att motionspromenaderna försummas lite granna, men det är bara att komma
igen.

krama varandra i vårsolen! Tjing.